The Stockholmer

Bloggen har flyttat!

2010-04-05T12:26:00.003+02:00

Jag har flyttat min blogg till www.stockholmstories.se

Vi ses där!

Maria

Svartbröder och röda revolutionärer

2009-11-24T08:36:00.005+01:00

Gatumyllret under medeltiden utgjordes inte bara av stadsbor, lokala hantverkare och tillresta köpmän utan även av kringvandrade tiggarmunkar som ville sprida den kristna läran. På Stockholms gator fanns såväl gråklädda Franciskanermunkar som svartbröder från Dominikanerorden.

Bot och bättring för folk och fä
Svartmangatan var en av den medeltida stadens huvudgator och kallades "gatan som man går från stora torget till svartbröderna". Av kung Magnus Eriksson fick Dominikanerorden en tomt i den sydöstra delen av staden där deras konvent byggdes 1343. Hit vallfärdade människor från hela Mälardalen för att tillbe altartavlan Helga Lösen som hade undergörande krafter. Det finns 82 mirakelberättelser nedskrivna från svartbrödernas kloster varav de flesta gäller feber, benbrott, kolik, dövhet och förlamning. Men man har även lyckats rädda en drunknad (!) pojke och en och annan häst har också botats. Klostret stängdes under reformationen och det mesta har rivits men delar av härbärget finns kvar, en liten källare som ligger dold bakom en järnport på Södra Benickebrinken.

Från själasörjare till samhällsomstörtare
Under 1880-talet pågick en helt annan sorts verksamhet på Svartmangatan. I ett bakre rum på Café International höll Socialdemokratiska Arbetarklubben hemliga möten där arbetsvillkoren och de sociala orättvisorna i det framväxande industrisamhället livligt diskuterades. Dessa sammankomster bevakades noggrant av polisen från ett fönster tvärsöver gatan som registrerade alla som kom och gick. Mötesdeltagarna sågs som samhällsomstörtare och August Palm och Hjalmar Branting kom senare att hamna i fängelse för "smädelse av regering och riksdag". Här på Svartmangatan 11 startades flera fackförbund, bland dem Svenska Jern- och Metallarbetareförbundet som har satt upp en minnesplakett över porten. Idag är Svarmangatan en tyst och lugn gata men den har en färgstark historia.

Ögon för detaljer

2009-08-31T18:08:00.010+02:00

Den som har ögonen med sig ute på stan upptäcker ofta små roliga detaljer på de mest märkliga ställen. Att det ofta sitter en mås Karl XII:s utsträckta pekfinger är väl ingen nyhet. Men den här dagen hade även en liten virkad mus gjort honom sällskap.

Häng med på en spännande tipspromenad
På Norrmalm finns mycket att upptäcka och många av kvarteren är mycket äldre än man kanske tror vid en första anblick. Under sommaren har vi arbetat med att skapa en spännande mobil tipspromenad på Norrmalm. Deltagarna delas in i lag som via mobil får svara på kluriga frågor om stadsdelen och ta sig fram till det hemliga målet. Ett kul och annorlunda sätt för företag att kombinera friskvård med teambuilding. Läs mer om våra tipspromenader och häng med ut på stan!

Linjalen är räddad!

2009-04-03T09:47:00.012+02:00

Kvarteret Linjalen ligger i hörnet av Åsögatan och Magnus Ladulåsgatan. För mindre än hundra år sedan fanns här enstaka trä- och stenhus med Tjurberget på den ena sidan och en djup sänka på den andra. Där låg en gång sjön Fatburen innan den fylldes igen i mitten av 1800-talet och Södra station öppnades.

Här byggdes 1969 kvarteret Linjalen som en del av miljonprogrammet. Fem fristående hus med ca 450 lägenheter och med Stockholmshem som värd. Men det var inget vackert bostadsområde, grå betong och asfalt överallt.

Tusentals bilar och en grön plätt
På Siargatan passerade 10 000 bilar varje dag. Längsmed Hallandsgatan fanns en rivningstomt som användes som parkeringsplats med en enda liten grön plätt - Skånegläntan. Idag finns här Rosenlundsparken, delvis skapad av Linjalens lokala hyresgästförening som var starkt engagerad i utformningen av den nya parken. Och hösten 1989 förvandlas Linjalens egen betonggrå gård till en grön oas.

Trivsel och gemenskap
Tio år senare, 1999, flyttade vi in i kvarteret Linjalen. Husen är fula men charmen går det inte att ta miste på. Dessutom har många bott här länge, några av grannarna i vår port har varit med ända från början. Hela området genomsyras av trivsel och gemenskap. Genom åren har det ibland dykt upp tankar på att omvandla området till bostadsrätter. Men varje gång har det blivit nej.

En historisk dag
Så skedde även igår kväll när de boende med stor majoritet sa NEJ till den omvandlingskampanj som har bedrivits under det senaste året. Idag är glädjen stor här i kvarteret som nu får vara kvar i allmännyttan. Kanske har vi även varit med om något historiskt. Det är ju så här historia skapas, av till synes små händelser i människors vardag. Det lilla du gör idag kan ha stor betydelse imorgon. Linjalen är räddad - både för oss som bor här idag och de som någon gång i framtiden flyttar hit. Kanske kommer de som då arrangerar stadsvandringar att prata om den 2 april 2009 som en viktig dag i Stockholms historia. Det känns bra!

Vill du veta mer om vårt kvarter, besök Rädda Linjalen.

Vill du boka en stadsvandring, besök Stockholm Stories.

Änglar, andar och semlor

2009-02-23T16:25:00.006+01:00

Det var en gång en lärd man som ägde ett litet lusthus. Det stod i trädgården till hans malmgård vid Mariatorget på Södermalm. Här inne förde han ofta långa nattliga samtal med andar, änglar och avlidna personer. På morgonen steg han upp, drack kaffe med mycket socker samt åt en semla med varm mjölk medan han i sin "Andliga dagbok" skrev ner de insikter han fått under natten.

Från vetenskap till andetro
Av sin samtid sågs Emanuel Swedenborg som siare och mystiker. I mer än trettio år arbetade han som assessor vid Bergskollegium där han var sysselsatt med allt från teknik, matematik och fysik till fysiologi och anatomi. Han uppfann även en ubåt och en flygmaskin (!). Men efter en livskris 1744 vände han plötsligt naturvetenskapen ryggen och resten av livet ägnade han sig åt den andliga världen och meningen med livet. Hans skrifter har översatts till en mängd olika språk och många författare har influerats av honom, bland dem Strindberg, Balzac och Yeats.

Förstånd, vilja och inre frid
Swedenborgs läror baserar sig på att människan består av kropp, själ och förnuft. Vårt förstånd vet vad som är gott och sant, viljan ger oss rätt riktning i livet och kärleken skänker oss inre frid. Ur hans tankar och idéer skapades Swedenborgianismen som idag har tusentals anhängare. Vid sidan om Carl von Linné hör Emanuel Swedenborg till en av världens mest kända svenskar. Men här hemma är han rätt okänd. På Södermalm har tre gator uppkallats efter honom - Swedenborgsgatan, Assesorsgatan och Siargatan. Hans malmgård är riven men på Skansen finns lusthuset bevarat. Nästa gång du sätter tänderna i en semla, skänk honom en tanke. Du är i gott sällskap.

Stadsgården nästa?

2009-01-24T12:38:00.007+01:00

Nyss hemkommen från en kryssning i Medelhavet kan jag bara konstatera att hamnstäder, stora som små, har alla möjligheter att tillvarata sin särart och skönhet. Ett utmärkt exempel är Maltas charmiga huvudstad Valletta. Nere i Grand Harbour förvarade köpmännen och de stolta riddarna av Malteserorden de varor de fört med sig hem från sina resor över haven. Dessa packhus byggdes av Grand Master Pinto på 1720-talet under barockens glansålder på Malta. De förstördes delvis under andra världskriget men har sedan dess byggts upp igen.

Fullt av mat, musik... och människor!
För några år sedan lät man renovera och förvandla nitton anrika packhus till butiker, barer, musikklubbar och restauranger. Här serveras såväl det franska, italienska och inhemska köket som mat från Asien och USA med Hard Rock Café som det mest kända. Malta tar varje år emot drygt en halv miljon kryssningsresenärer och året runt besöks hamnarna i Valletta av tusentals fritidsskeppare. Valletta Waterfront har snabbt blivit ett populärt område där öbor och besökare tillsammans kan njuta av det vackra hamninloppet och ta en promenad längsmed vattnet. Givetvis har hamnområdet en egen webbsida med webbkameror samt en vängrupp på Facebook. Tänk om Stadsgården med Ferdinand Bobergs vackra tullhus kunde befolkas på samma sätt! Heja Valletta och kom igen Stockholm, bättre kan vi!

Friends of the Highline - En högtflygande park i New York!

2008-12-31T10:55:00.007+01:00

Längs Manhattans West Side löper "The High Line" mellan 34th Street och Gansevoort Street, en sträcka på ca 3 km. Denna högbana är en del av "The Hudson River Railroad" och invigdes 1934 men är sedan 1980 övergiven - och övervuxen. För snart tio år sedan startades "Friends of the Highline", ett nätverk som arbetar för att högbanan ska öppnas som park. Förebilden är "La Promenade Plantée", en högbana i Paris 12:e arrondissement som när den omvandlades till park blev ett lyft för hela området.

Så här lyder visionen för The High Line:

Friends of the High Line believes the historic High Line rail structure offers New Yorkers the opportunity to create a one-of-a-kind recreational amenity: a grand, public promenade that can be enjoyed by all residents and visitors in New York City. When the High Line is converted to public open space, you will be able to rise up from the streets and step into a place apart, tranquil and green. You will see the Hudson River, the Manhattan skyline, and secret gardens inside city blocks as you've never seen them before.

Lyft parkdebatten till en högre nivå

Som älskare av storstäder har vi på Stockholm Stories under en tid med stort intresse följt utvecklingen där såväl politiker och kändisar som New Yorkers ekonomiskt stödjer projektet med det passande namnet "The Grassroot Campaign". Givetvis går tankarna till Stockholm och debatten om våra grönområden ska bevaras eller bebyggas. Som i alla storstäder behövs såväl hus som grönska och vårt förslag är att försöka tänka i nya banor. Lämpliga grönområden kan förvandlas till stad och lämpliga stadsområden kan förvandlas till park. Att stirra sig blind på att något i dagsläget råkar vara täckt av betong eller gräs är kortsiktigt och icke-kreativt. Gräs kan bevisligen även avnjutas en bit ovanför marken. När startas den första gräsrotskampanjen här?

Grönt Nytt År!

Men in Black på Medis

2008-10-20T16:55:00.007+02:00

Det är en till synes helt vanlig fredagseftermiddag på Medborgarplatsen i mitten av oktober. Över torget ilar söderborna för att avsluta helgens inköp i god tid inför kvällens fredagsmys. Så dyker några män i mörka jackor upp. Och snart har närmare 250 människor samlats framför Medborgarhuset. Där på trappan står en man med en megafon. När han så börjar tala till den svartklädda människohopen avstannar nästan all verksamhet på torget. Så plockar de svartklädda fram mobilelefoner och på ett givet kommando från mannen med megafonen börjar de ge sig iväg härs och tvärs över torget. Vad är på gång? Är det någon sorts demonstration? Kanske ett gäng lajvare som förbereder ett rollspel som hemliga agenter? Vänta, ser inte den där killen ut precis som Tommy Lee jones? Är det inspelningen av Men in Black III?

Det visar sig vara ett företag som för att fira sin flytt till Södermalm vill bjuda sina anställda på en annorlunda företagsaktivitet där de under lekfulla former ska få umgås och samtidigt lära sig mer om stadsdelen. Genom att svara på kluriga 1x2-frågor via mobilen tävlar de om vem som först kan ta sig fram till målet. Där koras vinnaren bland de som har fått flest rätta svar. Skulle du också vilja briljera med dina kunskaper om stan inför arbetskompisarna? Hör av dig så berättar jag mer!

Om en gata - Folkungagatan

2008-08-16T09:19:00.007+02:00

Vid nuvarande Folkungagatans östra ände anlades under 1500-talet ett tegelbruk med tillstånd av Gustav Vasa, därav namnet Tegelviken. Den varvsverksamhet som startade 1687 skulle komma att drivas fram till 1907 då det sista fartyget gick av stapelbädden. Här byggdes flera ostindiefarare och 1821 sjösattes ångfartyget "Yngve Frej". En stor del av handlingen i C J L Almqvists novell "Det går an" utspelas ombord. Boken orsakade en hätsk moraldebatt när den kom ut 1839.

Stora varvets kontor och arbetarbostäder
På Stora varvet arbetade ett 70-tal timmermän som alla bodde i trakten. Alldeles i närheten ligger Sågargatan, Lotsgatan och Skeppargränd där några av bostäderna finns kvar. Men av varvsbebyggelsen återstår ett enda hus. Det byggdes 1748 efter ritningar av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg. En trappa upp hade skeppsbyggmästaren bostad och ritkontor medan varvsbokhållaren höll till på nedre våningen. I huset inrättades 1919 ett spädbarnshem och på 1940-talet flyttade Sofia ungdomsgård in. Idag finns en konstskola här.

Verksamheten sätter spår i gatunamnet
Folkungagatan hade förr flera namn, i öster kallades den Danviksgatan medan den längre västerut hette Fatbursgatan. Det var vanligt att gator namngavs efter omgivningen. I den ena änden av gatan låg just sjön Fatburen medan den andra änden ledde ut mot Danviken. Namnet Skeppsvarvsvägen började användas 1688 för den östra delen. Och de rådmän som ägde tomter i området gjorde att den västra delen av gatan under flera hundra år kallades Rådmansgatan.

Kungaätt bakom det nya gatunamnet
Under 1800-talet började man istället säga Pilgatan. Vid namnrevisionen 1885 togs beslut om namnet Folkungagatan enligt kategorin ”fosterländska och historiska namn”. Folkungarna beskrivs i Västgötalagen (1220-tal) som en grupp högfrälse som kämpade mot centralisering av kungamakten. Ätten hade flera grenar varav den mest kända utgår från Birger Jarl. Han tillhörde Bjälboätten som regerade 1250-1364, namnet Folkungaätten dök upp först långt senare. Men här på Folkungagatan har de aldrig bott.

Länge leve innerstaden!

2008-05-11T09:46:00.006+02:00

Som infödd nollåtta gjorde jag en mental glädjevolt när jag nyligen fick höra talas om VivaVille, ett affärsnätverk som värnar om innerstadens kommersiella mångfald. De vill skapa en motvikt till de allt mer likformiga köpcentrum som växer upp både innanför och utanför tullarna. Som medlem i deras kundklubb får du rabatt när du äter, handlar och roar dig hos enskilda affärsidkare i Stockholms innerstad. Det är med vår egen köpkraft vi skapar den huvudstad vi vill ha. Länken till VivaVille hittar du i länklistan. Leve innerstaden!

Stockholm kan ha kringeldag

2008-04-24T17:36:00.002+02:00

Blev i veckan uppringd av Dagens Nyheter som berättade att min idé om att skapa en 08-kringla till den Stockholmsfest som ska arrangeras i augusti tydligen har fallit arrangörerna på läppen. Ur DN.se den 22 april:

”Stockholm kan ha kringeldag”

Fem frågor till Maria Lindberg Howard som ville ha en särskild Stockholms-pretzel när huvudstaden firar Go 08 det magiska datumet 080808, och vars önskemål nu uppmärksammats.

Vad säger du om att Stockholmarna får speciella 08-kringlor?
- Jag tycker inte att det är en dag för tidigt. Man behöver ha något som är specifikt och just det här med 08 passade formmässigt bra för en kringla.

Vill du att Stockholm ska sno kringlan från Södertälje?
- Nja, det kan bli något mellanting med formen av en nolla och en åtta. Det där får ju en bagare lösa. Om kringlan kan bli både söt och salt skulle det passa Stockholms vatten med Mälaren och Östersjön som möts.

Hur fick du idén om kringlorna?
- Jag är copywriter och jobbar med marknadsföring. Då pågår det här arbetet hela tiden i huvudet. Idéerna bara kommer.

Var har du ätit den godaste kringlan?
- Någon kringla i New York, den där första salta pretzeln man åt när man kom dit 1974. Så god var den kanske inte, men det var hela grejen runt omkring som gjorde det.

Om du får välja mellan att bara äta kringlor resten av livet och att aldrig mer få äta en kringla - vad väljer du då?
- Det var lite svårt. Men jag måste tro på produkten så kringlorna får bli ett stående inslag. Kanske kan vi ha en kringeldag i Stockholm den 8 augusti - varje år?

Mikael Kulle, DN

Världens vackraste protest?

2008-04-13T18:44:00.006+02:00

Bland det överdåd av ståtliga palats som Wien har att visa upp finns inget så magnifikt som Secession. Det är en byggnad som helt tar andan ur betraktaren. Namnet kommer av latinets "secedere" som betyder "att dra sig undan". Och det var precis vad Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffman och Otto Wagner gjorde i april 1897 när de som en skarp protest mot etablissemanget på Künstlerhaus startade en fri konstnärsgrupp. Ett år senare stod deras egen utställningslokal färdig, ritad av Joseph Maria Olbrich i oförliknelig art nouveau med sin fantastiska guldkupol i filigransarbete. Tillsammans med valspråket "Till varje tid sin konst. Till konsten, sin frihet" ovanför porten hör Secession till en av de vackraste protester som någonsin har framförts.

Utsikt mot förr

2008-04-02T08:36:00.009+02:00

Den som förr skulle ta sig till östra södermalm fick ta sig uppför den branta och krokiga Stora glasbruksgatan som ledde upp till Nytorgsgatan, intill korsningen av Högbergsgatan. Här vid Bergsgränd hyrde min farfarsfar Carl Gustaf in sig våren 1861. Han var då 18 år gammal och hade fått jobb vid ett bygge som slipstensdragare. Dagen efter Karl XV:s kröning hade en del av slottskajen vid Logårdstrappan rasat och skulle nu repareras. Som föräldralöst barnhusbarn fick han ta de jobb han kunde få, ofta enklare och dåligt betalda arbetsuppgifter.

Carl Gustaf skrev minnesanteckningar om sin uppväxt i Stockholm i mitten av 1800-talet. Min tanke är att de nu ska bli en bok. Den senaste tiden har jag därför letat upp de platser där han bodde och arbetade. Det allra mesta är borta så det blir till att söka i arkiv. Där Bergsgränd låg finns nu bara en avgrund. En stor del av det här området försvann när Katarinavägen sprängdes fram i början av 1900-talet. Men en sak kan min farfarsfar och jag fortfarande dela på - den fantastiska utsikten över Strömmen.

En lysande portal

2008-02-17T09:46:00.006+01:00

Hur ser du på hus? Är de anonyma byggnader du råkar passera, en konstruktion av väggar och tak som ger skydd? Som astmatiker var jag befriad från gympan i skolan. I stället fick jag order om att "gå ut och gå". Det gjorde jag mer än gärna så några lektionstimmar per vecka tillbringade jag till fots ute på stan. Till en början tittade jag väl mest på allt i ögonhöjd men snart började jag lyfta blicken och fick då syn på allt fler av husens detaljer. Ända bort till Vasastan hann jag bara emellanåt men där finns en portal med en ornamentik som inte liknar någonting annat. Den 18 september 1881 tändes för första gången elektrisk utomhusbelysning i Stockholm och åtta år senare beslöt man att bygga ett elektricitetsverk på Regeringsgatan 38. Uppdraget gick till arkitekten Ferdinand Boberg. Brunkebergsstationen revs tyvärr 1960 men portalen flyttades till Tulegatan 11. "Vi hafva fått här i Stockholm ett arkitekturverk, som otvetydigt med sina elektriska glödlampor kastar ljus fram öfver den väg arkitekturen har att gå för att nå sitt mål, en ny för vår tid karaktäristisk byggnadskonst" kommenterade kollegan Carl Westman. Portalen är mycket pampig. Toppen pryds av S:t Eriks huvud omgärdat av elektriska flammor. Här finns också namnen på några av elektricitetens uppfinnare som Ampère, Ohm och Edison. Men för att kunna studera den fullständigt bedårande bården av små glödlampor måste du gå nära intill. Gör det nästa gång du passerar. Man blir fullständigt lycklig! Eller är det bara jag?

The Ugly American

2008-02-06T11:26:00.005+01:00

Från amerikanska storfilmer till amerikanskt shoppingvansinne. För vad ska man annars kalla skräpbutiken Urban Outfitters intåg på biografen Röda Kvarn? Ingen minns väl längre filmen med Marlon Brando från 1963 om stormakters arroganta beteende utomlands. Visst är det kul att Stockholm börjar får rykte om sig som en viktig modestad i Europa. Men vi behöver fler ställen där även själen får påfyllning. Och om biografer inte kan överleva får de hellre användas som musikscener än förvandlas till menlösa affärer, oavsett vilket land de råkar komma ifrån.