Friends of the Highline - En högtflygande park i New York!

Längs Manhattans West Side löper "The High Line" mellan 34th Street och Gansevoort Street, en sträcka på ca 3 km. Denna högbana är en del av "The Hudson River Railroad" och invigdes 1934 men är sedan 1980 övergiven - och övervuxen. För snart tio år sedan startades "Friends of the Highline", ett nätverk som arbetar för att högbanan ska öppnas som park. Förebilden är "La Promenade Plantée", en högbana i Paris 12:e arrondissement som när den omvandlades till park blev ett lyft för hela området.

Så här lyder visionen för The High Line:

Friends of the High Line believes the historic High Line rail structure offers New Yorkers the opportunity to create a one-of-a-kind recreational amenity: a grand, public promenade that can be enjoyed by all residents and visitors in New York City. When the High Line is converted to public open space, you will be able to rise up from the streets and step into a place apart, tranquil and green. You will see the Hudson River, the Manhattan skyline, and secret gardens inside city blocks as you've never seen them before.

Lyft parkdebatten till en högre nivå

Som älskare av storstäder har vi på Stockholm Stories under en tid med stort intresse följt utvecklingen där såväl politiker och kändisar som New Yorkers ekonomiskt stödjer projektet med det passande namnet "The Grassroot Campaign". Givetvis går tankarna till Stockholm och debatten om våra grönområden ska bevaras eller bebyggas. Som i alla storstäder behövs såväl hus som grönska och vårt förslag är att försöka tänka i nya banor. Lämpliga grönområden kan förvandlas till stad och lämpliga stadsområden kan förvandlas till park. Att stirra sig blind på att något i dagsläget råkar vara täckt av betong eller gräs är kortsiktigt och icke-kreativt. Gräs kan bevisligen även avnjutas en bit ovanför marken. När startas den första gräsrotskampanjen här?

Grönt Nytt År!

Men in Black på Medis

Det är en till synes helt vanlig fredagseftermiddag på Medborgarplatsen i mitten av oktober. Över torget ilar söderborna för att avsluta helgens inköp i god tid inför kvällens fredagsmys. Så dyker några män i mörka jackor upp. Och snart har närmare 250 människor samlats framför Medborgarhuset. Där på trappan står en man med en megafon. När han så börjar tala till den svartklädda människohopen avstannar nästan all verksamhet på torget. Så plockar de svartklädda fram mobilelefoner och på ett givet kommando från mannen med megafonen börjar de ge sig iväg härs och tvärs över torget. Vad är på gång? Är det någon sorts demonstration? Kanske ett gäng lajvare som förbereder ett rollspel som hemliga agenter? Vänta, ser inte den där killen ut precis som Tommy Lee jones? Är det inspelningen av Men in Black III?

Det visar sig vara ett företag som för att fira sin flytt till Södermalm vill bjuda sina anställda på en annorlunda företagsaktivitet där de under lekfulla former ska få umgås och samtidigt lära sig mer om stadsdelen. Genom att svara på kluriga 1x2-frågor via mobilen tävlar de om vem som först kan ta sig fram till målet. Där koras vinnaren bland de som har fått flest rätta svar. Skulle du också vilja briljera med dina kunskaper om stan inför arbetskompisarna? Hör av dig så berättar jag mer!

Om en gata - Folkungagatan

Vid nuvarande Folkungagatans östra ände anlades under 1500-talet ett tegelbruk med tillstånd av Gustav Vasa, därav namnet Tegelviken. Den varvsverksamhet som startade 1687 skulle komma att drivas fram till 1907 då det sista fartyget gick av stapelbädden. Här byggdes flera ostindiefarare och 1821 sjösattes ångfartyget "Yngve Frej". En stor del av handlingen i C J L Almqvists novell "Det går an" utspelas ombord. Boken orsakade en hätsk moraldebatt när den kom ut 1839.

Stora varvets kontor och arbetarbostäder
På Stora varvet arbetade ett 70-tal timmermän som alla bodde i trakten. Alldeles i närheten ligger Sågargatan, Lotsgatan och Skeppargränd där några av bostäderna finns kvar. Men av varvsbebyggelsen återstår ett enda hus. Det byggdes 1748 efter ritningar av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg. En trappa upp hade skeppsbyggmästaren bostad och ritkontor medan varvsbokhållaren höll till på nedre våningen. I huset inrättades 1919 ett spädbarnshem och på 1940-talet flyttade Sofia ungdomsgård in. Idag finns en konstskola här.

Verksamheten sätter spår i gatunamnet
Folkungagatan hade förr flera namn, i öster kallades den Danviksgatan medan den längre västerut hette Fatbursgatan. Det var vanligt att gator namngavs efter omgivningen. I den ena änden av gatan låg just sjön Fatburen medan den andra änden ledde ut mot Danviken. Namnet Skeppsvarvsvägen började användas 1688 för den östra delen. Och de rådmän som ägde tomter i området gjorde att den västra delen av gatan under flera hundra år kallades Rådmansgatan.

Kungaätt bakom det nya gatunamnet
Under 1800-talet började man istället säga Pilgatan. Vid namnrevisionen 1885 togs beslut om namnet Folkungagatan enligt kategorin ”fosterländska och historiska namn”. Folkungarna beskrivs i Västgötalagen (1220-tal) som en grupp högfrälse som kämpade mot centralisering av kungamakten. Ätten hade flera grenar varav den mest kända utgår från Birger Jarl. Han tillhörde Bjälboätten som regerade 1250-1364, namnet Folkungaätten dök upp först långt senare. Men här på Folkungagatan har de aldrig bott.

Länge leve innerstaden!

Som infödd nollåtta gjorde jag en mental glädjevolt när jag nyligen fick höra talas om VivaVille, ett affärsnätverk som värnar om innerstadens kommersiella mångfald. De vill skapa en motvikt till de allt mer likformiga köpcentrum som växer upp både innanför och utanför tullarna. Som medlem i deras kundklubb får du rabatt när du äter, handlar och roar dig hos enskilda affärsidkare i Stockholms innerstad. Det är med vår egen köpkraft vi skapar den huvudstad vi vill ha. Länken till VivaVille hittar du i länklistan. Leve innerstaden!

Stockholm kan ha kringeldag

Blev i veckan uppringd av Dagens Nyheter som berättade att min idé om att skapa en 08-kringla till den Stockholmsfest som ska arrangeras i augusti tydligen har fallit arrangörerna på läppen. Ur DN.se den 22 april:

”Stockholm kan ha kringeldag”

Fem frågor till Maria Lindberg Howard som ville ha en särskild Stockholms-pretzel när huvudstaden firar Go 08 det magiska datumet 080808, och vars önskemål nu uppmärksammats.

Vad säger du om att Stockholmarna får speciella 08-kringlor?
- Jag tycker inte att det är en dag för tidigt. Man behöver ha något som är specifikt och just det här med 08 passade formmässigt bra för en kringla.

Vill du att Stockholm ska sno kringlan från Södertälje?
- Nja, det kan bli något mellanting med formen av en nolla och en åtta. Det där får ju en bagare lösa. Om kringlan kan bli både söt och salt skulle det passa Stockholms vatten med Mälaren och Östersjön som möts.

Hur fick du idén om kringlorna?
- Jag är copywriter och jobbar med marknadsföring. Då pågår det här arbetet hela tiden i huvudet. Idéerna bara kommer.

Var har du ätit den godaste kringlan?
- Någon kringla i New York, den där första salta pretzeln man åt när man kom dit 1974. Så god var den kanske inte, men det var hela grejen runt omkring som gjorde det.

Om du får välja mellan att bara äta kringlor resten av livet och att aldrig mer få äta en kringla - vad väljer du då?
- Det var lite svårt. Men jag måste tro på produkten så kringlorna får bli ett stående inslag. Kanske kan vi ha en kringeldag i Stockholm den 8 augusti - varje år?

Mikael Kulle, DN

Världens vackraste protest?

Bland det överdåd av ståtliga palats som Wien har att visa upp finns inget så magnifikt som Secession. Det är en byggnad som helt tar andan ur betraktaren. Namnet kommer av latinets "secedere" som betyder "att dra sig undan". Och det var precis vad Gustav Klimt, Koloman Moser, Josef Hoffman och Otto Wagner gjorde i april 1897 när de som en skarp protest mot etablissemanget på Künstlerhaus startade en fri konstnärsgrupp. Ett år senare stod deras egen utställningslokal färdig, ritad av Joseph Maria Olbrich i oförliknelig art nouveau med sin fantastiska guldkupol i filigransarbete. Tillsammans med valspråket "Till varje tid sin konst. Till konsten, sin frihet" ovanför porten hör Secession till en av de vackraste protester som någonsin har framförts.

Utsikt mot förr

Den som förr skulle ta sig till östra södermalm fick ta sig uppför den branta och krokiga Stora glasbruksgatan som ledde upp till Nytorgsgatan, intill korsningen av Högbergsgatan. Här vid Bergsgränd hyrde min farfarsfar Carl Gustaf in sig våren 1861. Han var då 18 år gammal och hade fått jobb vid ett bygge som slipstensdragare. Dagen efter Karl XV:s kröning hade en del av slottskajen vid Logårdstrappan rasat och skulle nu repareras. Som föräldralöst barnhusbarn fick han ta de jobb han kunde få, ofta enklare och dåligt betalda arbetsuppgifter.

Carl Gustaf skrev minnesanteckningar om sin uppväxt i Stockholm i mitten av 1800-talet. Min tanke är att de nu ska bli en bok. Den senaste tiden har jag därför letat upp de platser där han bodde och arbetade. Det allra mesta är borta så det blir till att söka i arkiv. Där Bergsgränd låg finns nu bara en avgrund. En stor del av det här området försvann när Katarinavägen sprängdes fram i början av 1900-talet. Men en sak kan min farfarsfar och jag fortfarande dela på - den fantastiska utsikten över Strömmen.

En lysande portal

Hur ser du på hus? Är de anonyma byggnader du råkar passera, en konstruktion av väggar och tak som ger skydd? Som astmatiker var jag befriad från gympan i skolan. I stället fick jag order om att "gå ut och gå". Det gjorde jag mer än gärna så några lektionstimmar per vecka tillbringade jag till fots ute på stan. Till en början tittade jag väl mest på allt i ögonhöjd men snart började jag lyfta blicken och fick då syn på allt fler av husens detaljer. Ända bort till Vasastan hann jag bara emellanåt men där finns en portal med en ornamentik som inte liknar någonting annat. Den 18 september 1881 tändes för första gången elektrisk utomhusbelysning i Stockholm och åtta år senare beslöt man att bygga ett elektricitetsverk på Regeringsgatan 38. Uppdraget gick till arkitekten Ferdinand Boberg. Brunkebergsstationen revs tyvärr 1960 men portalen flyttades till Tulegatan 11. "Vi hafva fått här i Stockholm ett arkitekturverk, som otvetydigt med sina elektriska glödlampor kastar ljus fram öfver den väg arkitekturen har att gå för att nå sitt mål, en ny för vår tid karaktäristisk byggnadskonst" kommenterade kollegan Carl Westman. Portalen är mycket pampig. Toppen pryds av S:t Eriks huvud omgärdat av elektriska flammor. Här finns också namnen på några av elektricitetens uppfinnare som Ampère, Ohm och Edison. Men för att kunna studera den fullständigt bedårande bården av små glödlampor måste du gå nära intill. Gör det nästa gång du passerar. Man blir fullständigt lycklig! Eller är det bara jag?

The Ugly American

Från amerikanska storfilmer till amerikanskt shoppingvansinne. För vad ska man annars kalla skräpbutiken Urban Outfitters intåg på biografen Röda Kvarn? Ingen minns väl längre filmen med Marlon Brando från 1963 om stormakters arroganta beteende utomlands. Visst är det kul att Stockholm börjar får rykte om sig som en viktig modestad i Europa. Men vi behöver fler ställen där även själen får påfyllning. Och om biografer inte kan överleva får de hellre användas som musikscener än förvandlas till menlösa affärer, oavsett vilket land de råkar komma ifrån.